Hundens okända flockliv

Häromdagen läste jag en väldigt intressant artikel på tidningen Härliga hund:s hemsida angående hundar och deras flockliv. Jag tänkte skriva ut en del av den artikeln här på bloggen. Om du vill läsa hela artikeln så finns den att läsa HÄR.


"Att hunden är ett flockdjur vet alla. Men vad innebär det? Att den måste kuvas av en ledare – eller att den alltid mår bäst tillsammans med andra hundar? Ingetdera, förklarar etologen Ingrid Tapper. Hundens flockliv är unikt och kan varken jämföras med människors eller vargars. Det finns få ord som så har missförståtts av oss hundmänni­skor som ordet flock.
Medan vissa tolkar det som att man visar vem som är flockledare genom att kuva sin hund till lydnad, tror andra att flockinstinkten gör att hundar alltid måste få leka med alla andra hundar.

Båda synsätten krockar med verkligheten. Teorin om den ständigt kontrollerande flockledaren faller eftersom det inte är ändamåls­enligt att hela tiden hålla reda på vad andra individer i en grupp gör. Det kostar extra energi och konflikter undviks alltid i det längsta mellan djur. 
Att hundar har behov av att leka med alla de möter är också felaktigt. Vuxna hundar är, till skillnad från de flesta människor, egentligen inte särskilt sociala. Vår egen förmåga att samverka med andra människor gör att vi har lätt att bilda nya ”flockar” i olika sammanhang, som en skolklass eller på en arbetsplats. Därför tror vi att hundarna är likadana och förväntar oss att de ska trivas med att umgås 
 med andra hundar, som på hunddagis eller i hundrastgårdar. I själva verket blir många hundar i stället direkt stressade av påtvingat umgänge.
Olika djurslag lever på olika vis och hunddjur lever ofta i en fast flock, en familj.
I en familj är alla nära släkt med varandra. Pappa, mamma och barn, helt enkelt. Så lever hundens vilda släkting, vargen. Alfadjuren, det vill säga mamma och pappa, lever tillsammans hela livet. Dör en av dem splittras familjen och den kvarvarande partnern får en mycket tuff sista tid. De vuxna ungarna har två val: att stanna kvar i flocken eller att flytta hem­ifrån för att bilda en egen familj.
Hemmahundar har kanske en liknande bild av hur familjen ska vara. Men — och det verkar vara unikt för hundar — de samarbetar och samverkar gärna med oss människor. Den inre bilden av hur en flock borde vara krockar då med verkligheten. Vi människor tvingar ju hundarna till olika aktiviteter. Vi tar med hunden till platser där det finns många andra hundar eller tar emot gäster med hund i vårt hem. Och de flesta hundar finner sig snällt i detta, fördelarna med att leva med sina människor är tydligen större än vikten av att upprätthålla flockstrukturer."